Dubbelboende vid beskattningen av fysiska personer

Varje stat får självständigt reglera utsträckningen av och kriterierna för sin be­skattningsbehörighet. I fråga om fysiska personer baserar sig statens beskatt­ningsbehörighet vanligen på antingen anknytningar mellan staten och den skattskyldige eller anknytningar mellan staten och skatteobjektet. Denna forskning tar sin utgångspunkt i förhållandet mellan den skattskyldige och en stat.

I Finland gör man en uppdelning i allmänt och begränsat skattskyldiga perso­ner. En person som enligt inkomstskattelagen är bosatt i Finland anses vara all­mänt skattskyldig, och beskattas således för sina globala inkomster. Alla andra är begränsat skattskyldiga, och beskattas bara för inkomst med sin källa i Finland. Andra länder har vanligen motsvarande regler. Således kan det vid gränsöver­skridande rörlighet hända att avfärdslandet anser att den skattskyldige fortsätt­ningsvis är skatterättsligt bosatt där, medan allmän skattskyldighet aktualiseras i det nya vistelselandet. Om två länder samtidigt anser att en och samma person är bosatt och allmänt skattskyldig i landet i fråga uppstår dubbelboende.

I denna forskning granskas tre skeden av dubbelboende. Först behandlas hur boende enligt nationell rätt och dubbelboende uppstår. För det andra analyseras hur dubbelboendekonflikter löses genom bestämmandet av hemvist i de fall då skatteavtal ingåtts. För det tredje redogörs för de skattekonsekvenser dubbel­boendesituationer får. Boken avslutas med förslag för hur nationell och interna­tionell rätt kunde utvecklas.

Väitöskirja: Helsingin yliopisto, oikeustieteellinen tiedekunta, 2013.